Välkommen hem till Berget

"Här finns en öppenhet oavsett vem du är eller hur du är. Och då finns det plats för mig" (Eva).
"Tack för fyra fantastiska dygn på meditationsdagarna. Jag har aldrig varit med om något liknande! Det känns som helt nya sidor av livet visar sig för mig. Jag är så oändligt tacksam". (Viktor)

Sr Veronica
Jag vill tacka er alla som hört av sig till min födelsedag. Jag blev så glad och tacksam för alla brev, mail, gåvor som jag fick. Stort tack för er vänskap, det är den finaste presenten man kan få. Ett speciellt tack till er som var här på festen den 7 april och till dem som inte kunde komma. Ja, det blev för mig en stor glädje. Underbart att ha så många vänner.
Jag har nu firats så mycket och så länge att jag nästan undrar om jag bara fyllt 80 eller kanske 100 år!
När jag firade min 40 årsdag i Arvika (vi bodde då i Värmland) tyckte jag att det var mycket vemodigt. Nu hade jag livet bakom mig, tänkte jag! Min bedrövelse lättades lite när jag fick en hälsning från Br Bernard Durel. När man fyllde 40 år började en ny etapp, skrev han, det var som en ny början! Nu när jag fyllt dubbelt så många år, anser jag att det var sant och att jag nu är i början på ytterligare en ny etapp. En okänd väg öppnar sig som mynnar ut i evigheten.
Evigheten! Jag var kanske fem år och satt på toalettstolen i vår lilla lägenhet mitt i Paris. Jag höll i knäet min ABC bok och var djupt försjunken i betraktandet av bilden jag såg på omslagssidan: en mamma som lärde sin lilla dotter att läsa. Hon höll i handen en bok vars omslag föreställde en mamma som lärde sin lilla dotter att läsa och detta upprepades i det oändliga. Så här är evigheten, tyckte jag och tanken skrämde mig. En oändlig repetition, en tid utan slut. När jag låg i sängen och skulle sova försökte jag slå bort den ångestfyllda tanken på evigheten.
Jag läste senare om Teresa av Avila. När hon var barn, hade hon gett sig ut på äventyr och dragit med sig sin lille bror. De visste nämligen att ”otrogna” levde i landet och om de mötte dem skulle de få chansen att bli martyrer. Teresa uppmuntrade sin lille bror genom att upprepa: för evigt, Francisco, för evigt!
Nu, när jag är 80, vet jag att evigheten inte är en tid utan slut, men det är ett stort mysterium och det fortsätter att förbrylla mig. Vi kan ju inte föreställa oss evigheten, det är utanför våra ramar, vi är ju skapade och lever i tid och rum!
Det enda jag vet är att vi kommer att möta vår frälsare, att leva i Guds närvaro, inneslutna och delaktiga i Treenighetens kärleksfyllda liv. Jesus har lovat att dit han går ska han förbereda en plats åt oss. Vi ska se Gud ansikte mot ansikte och det kommer att fylla oss med en evig glädje och salighet.
Jag vet att det inte blir tråkigt i himlen, men jag kan inte föreställa mig det. Jag kan bara lita på Jesu ord. ”Där jag är, där kommer ni att vara”.
Jag litar på att Fadern, som kallat var och en av oss till livet, vill att vi ska leva och han ska uppfylla vår djupaste längtan efter liv, kärlek, glädje.
Jag vet att vi kommer att fyllas ständigt av ny kärlek, nytt liv. Vi ska glädjas åt änglarnas, Jungfru Marias, våra närmaste och kärastes närvaro. Vi ska umgås med alla människor från alla tider. Vi ska upptäcka vår och andras plats i det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, se hur våra liv vävts och flätats samman. Änglarna ska förklara för oss den jordiska historiens förlopp och hur frälsningen verkat i hela mänskliga historien (det här har jag inte hittat på, utan hört en kunnig teolog säga!).
Jag vill möta Jesus, jag har ju vigt mitt liv åt honom. Jag älskar honom – vill älska honom – med hela mitt väsen. Jag litar på hans ord, hans verk i mitt liv, i mina medmänniskors liv. Jag kan bara säga ”Kom!” med Anden och Bruden. ”Ja, Herre Jesus, kom!”
Jag tror på det eviga livet, det är kyrkans tro, det är min tro. Jag tror på Jesus, jag litar på honom. Jag vet att han är trofast, den som kallat mig.
Evigheten blir bättre, saligare, heligare (och roligare!) än allt vad vi kan föreställa oss! Kära Vänner, vi kommer att träffas och glädjas med varandra, hela vår längtan efter kärlek, skönhet, sanning, frid…blir uppfylld och vi kommer inte att säga: Tack, nu räcker det!”
Detta är ett mysterium!
Med många hjärtliga hälsningar till var och en av er!


Sr Veronica


PROGRAM FÖR HÖSTEN 2019


Senaste årsredovisningen, byggnadsbeskrivningar med mera

Senaste nyheterna

Bläddra i Unum

Här kan du bläddra i vår tidskrift UNUM

Läs mer

Programbladet

Aktuella program

Läs mer

Tips på kommande kurser och retreater

• 5/8-8/8 och 12/8-15/8 STIG IN I VÅR BÖNERYTM
• 12/8-15/8 HUR HANTERAR VI VÅRA AVSKED? Kursledare är LIPPE STUART, leg. psykoterapeut, familjerådgivare, aukt. socionom, aukt. Feldenkrasipedagog.
• 5/9 - 8/9, RETREAT - Tro trots allt - den heliga envishetens gåva. Retreatledare är SR INGER, Helige Franciskus systraskap, Klaradals kloster i Sjövik.

Bilda
Våra kurser på Meditationsgården arrangeras i samarbete med Bilda.

Du kan också boka in dig enskilt för dagar på Berget!
Kanske vill du bara vara i stillhet under några dagar utan att följa en retreat- eller kursdagordning. Kontakta vårt kansli så kan du boka in dig de dagar då gården har rum lediga. Välkommen!

Läs mer

Ord på vägen

Dagens Ord och Bergets Vision

av Peder Bergqvist

1 Mos 1:28, 2:15, 2 Mos 23:12, 5 Mos 22:4, 6, Ps 148:5b-6, 1 Kor 13:12, Upp 21:5, Matt 6: 25-34
Allsmäktige Fader, dig allena, du den högste, tillkommer allt lov och pris, din är äran och välsignelsen och ingen människa är värdig att nämna dig vid namn.
Lovad vare du, min Herre, med hela din skapelse, alldeles särskilt för herr broder Sol, som gör dag, genom honom ger du oss ljus. Och han är skön och strålande i all sin glans, så är han en sinnebild för dig, du den Högste.
Lovad vare du, min Herre, för syster Måne och stjärnorna, på himlavalvet har du skapat dem, skimrande och ljuvliga och sköna.
Lovad vare du, min Herre, för broder Vind, och för luft och moln och klar himmel och allt slags väderlek, genom vilken du livnär dina skapade varelser.
Lovad vare du, min Herre, för syster Vatten, mycket nyttig är hon och ödmjuk och dyrbar och ren.
Lovad vare du, min Herre, för broder Eld, med honom lyser du upp mörkret för oss, och han är skön och munter och stark och mäktig.
Lovad vare du, min Herre, för vår syster moder Jord, som när oss och vakar över oss och frambringar allehanda frukter och prunkande blommor och gräs.
Lovad vare du, min Herre, för dem som förlåter av kärlek till dig och tåligt bär sjukdom och andra vedermödor.
Saliga de som håller ut i frid, ty du, den allra högste, ska ge dem livets krona.
Lovad vare du, min Herre, för vår syster den kroppsliga Döden, henne som ingen levande kan undkomma.
Ve dem som dör i dödssynd; saliga de som möter döden inneslutna i din allra heligaste vilja, ty den andra döden kan inte göra dem något ont.
Lova och välsigna min Herre och tacka honom och tjäna honom i stor ödmjukhet.


Jesus pekar på skapelsen och säger ”Se på himlens fåglar och lär av dem…” Se på ängens liljor och lär av dem…” Den helige Franciskus av Assisi påminner oss om denna Jesu undervisning att vårt gemensamma hem är som en syster med vilken vi delar vårt liv och som en vacker moder som öppnar sina armar för att omfamna oss. “Lovad vare du, min Herre, för vår syster, moder Jord, som när oss och vakar över oss och låter alla arter av frukter och prunkande blommor och gräs växa fram”.

Franciskus hjälper oss att se det som går utöver matematikens och biologins språk och som leder oss till hjärtat av vad det är att vara mänsklig. Närhelst han betraktade solen, månen eller det minsta djur brast han ut i sång och drog alla andra varelser med sig in i sin lovprisning. Han umgicks med hela skapelsen, han till och med predikade för blommorna. Hans gensvar på världen omkring honom var så mycket mer än intellektuell uppskattning eller ekonomisk beräkning; för honom var varje skapelse en syster som förenades med honom genom ömhetens band. Det var därför han kände sig kallad att ge omsorg om allt som existerar. Genom att reflektera över den ursprungliga källan till allt, och fylld av överflödande fromhet, kallade han allt skapat, oavsett hur oansenligt, för broder eller syster. Om vi närmar oss naturen och miljön med denna öppenhet för vördnad och förundran, om vi talar broderskapets och skönhetens språk i vår relation till världen, om vi känner oss intimt förenade med allt som existerar kommer besinning och omsorg att strömma fram spontant. För den helige Franciskus var detta en vägran att förvandla verkligheten till ett objekt att använda och kontrollera.

Skapelsetexterna i Första Moseboken ger, med symboliskt och berättande språk, grundläggande undervisning om mänsklig existens och dess historiska realitet. De menar att mänskligt liv har sitt fäste i tre fundamentala och sammanflätade relationer: med Gud, med vår nästa och med jorden själv. Enligt Bibeln har dessa tre vitala relationer brutits, både utåt och inom oss. Denna brytning är synd. Harmonin mellan Skaparen, mänskligheten och skapelsen som sådan har brustit genom vår förmätenhet att ta Guds plats och vägra erkänna våra mänskliga begränsningar. Detta har i sin tur förvrängt vårt mandat att “ha herravälde” över jorden (1 Mos 1:28), “att bruka och vårda den” (1 Mos 2:15). Det ursprungligen harmoniska förhållandet mellan mänskliga varelser och naturen blev, som resultat, konfliktfyllt (1 Mos 3: 17-19). Det är talande att den harmoni med allt skapat som den helige Franciskus av Assisi erfor, sågs som ett helande av det brottet. Den helige Bonaventura menade att den helige Franciskus genom universell försoning med alla varelser på ett visst sätt återvände till den ursprungliga oskuldsfullheten.

Ansvarstagandet för Guds jord betyder att mänskliga varelser, utrustade med intelligens, måste respektera naturens lagar och den ömtåliga likvärdighet som råder mellan denna världens skapade, för “han befallde och de skapades. Han gav dem deras plats för evig tid, bestämde en ordning som aldrig förgår” (Ps 148:5b-6). De lagar som återfinns i Bibeln handlar om relationer, inte bara mellan individer utan också med andra levande varelser. “Om du ser att din broders åsna eller oxe har fallit omkull på vägen, skall du inte vända ryggen till ... Om du får syn på ett fågelbo där du går, i ett träd eller på marken, med ungar eller ägg som modern ligger på, får du inte ta både modern och ungarna’’ (5 Mos 22:4, 6). I enlighet med detta är vilan på den sjunde dagen inte avsedd endast för människan utan också för “att din oxe och åsna får vila’’ (2 Mos 23:12). Det är uppenbart att Bibeln inte ger utrymme för människocentrerad tyranni obekymrad om andra varelser.

Men en djup känsla av samhörighet med den övriga naturen kommer inte till stånd om våra hjärtan saknar ömsinthet, medkänsla och ansvar för våra medmänniskor. Det är uppenbart inkonsekvent att bekämpa olaglig handel med utrotningshotade djur och samtidigt förbli komplett likgiltig inför olaglig människohandel, oberörd av de fattiga eller att företa sig att förinta en annan mänsklig varelse bedömd som oönskad. Sådant äventyrar själva meningen i våra ansträngningar för miljön. Det är inte en tillfällighet att Franciskus, när han prisat Gud för hans skapelse, fortsätter sin hymn så: “Lovad vare du, min Herre, för dem som förlåter av kärlek till dig”. Allt hör samman. Omsorg om miljön måste förenas med en innerlig kärlek till våra medmänniskor och en orubblig plikt att lösa våra samhällsproblem.

En förnyelse av vårt förhållande till naturen blir omöjlig utan en förnyelse av människan själv. Vi kan inte reparera vårt förhållande till naturen och miljön utan att reparera alla grundläggande mänskliga relationer. Den kristna tanken menar att människan har en särskild värdighet som står över andra varelsers; det inskärper aktning för varje enskild individ och respekt för andra. Vår öppenhet för andra, vart och ett “du” med förmåga till vetande, att älska och att gå i dialog, förblir källan till vår mänskliga upphöjdhet. Ett riktigt förhållande till den skapade världen bygger på att vi inte försvagar denna dimension av öppenhet för andra, ännu mindre den transcendenta Du-dimensionen av öppenhet för Gud. Vårt förhållande till miljön kan aldrig isoleras från vårt förhållande till andra och till Gud. I annat fall skulle det inte bli något annat än romantisk individualism uppklädd i ekologisk kostym som skulle låsa oss i kvävande existens.

Den helige Johannes av Korset lärde att all den godhet som finns i denna världens realiteter och erfarenheter “är ytterst och oändligt närvarande i Gud, eller riktigare, i var och en av dessa sublima verkligheter finns Gud” (Andlig sång XIV; 5). Detta beror inte på att denna världens ändliga ting är gudomliga utan på mystikerns erfarenheter av den förtroliga föreningen mellan Gud och alla varelser, och att han därför förnimmer att “i allt finns Gud”. Den som full av vördnad står inför ett berg kan inte skilja ut denna erfarenhet från Gud; han eller hon varseblir att den inre vördnad som kommer till uttryck måste anförtros åt Gud: “Bergen har höjder och de är talrika, väldiga, vackra, eleganta, lysande och ljuvliga. Dessa berg är vad min Älskade är för mig. De ensamma dalgångarna: är tysta, behagliga, svala, skuggrika och porlande av friskt vatten; genom växtlighetens variationsrikedom och den ljuvliga fågelsången skänker de sinnena överflödande återhämtning och glädje, och deras avskildhet och tystnad ger oss styrka och skänker vila. Dessa dalgångar är vad min Älskade är för mig” (lbid., XIV; 6-7).

Till slut kommer vi att stå ansikte mot ansikte med Guds gränslösa skönhet (jfr 1 Kor 13:12) och med beundran och glädje kunna utläsa universums mysterium som, tillsammans med oss, kommer att ingå i fullkomligheten. Också nu är vi på resa mot evighetens sabbat, det nya Jerusalem, till vårt gemensamma hem i himlen. Jesus säger: “Se, jag gör allting nytt” (Upp 21:5).

Tills vidare måste vi komma samman för att ta hand om det hem som anförtrotts oss, i vetskap om att allt det goda som finns här kommer att lyftas upp till den himmelska festen. Måtte våra mödor och vår omsorg om denna planet aldrig ta ifrån oss hoppets glädje. Gud, som kallar oss till kärleksfull hängivenhet och till att ge honom vårt allt, ger oss det ljus och den kraft vi behöver för att fortsätta på vår väg. Livets Herre, som älskar oss så mycket, är alltid närvarande i hjärtat av denna värld. Han överger oss inte, han lämnar oss inte ensamma, för han har på ett avgörande sätt förenat sig själv med vår jord och hans kärlek driver oss att oavlåtligen finna nya vägar framåt. Lovad vare han!

LÄS MER OM BERGETS VISION:

Bergets vision!

Aktuellt på Berget

RETREAT - ”Nära vill jag leva, nära dig min Gud, i din omsorg finner själen ro”

Retreatledare är Inger och Björn Gustavsson.

STIG IN I VÅR BÖNERYTM

Du kommer på måndagen och stannar en eller flera dagar.