Tips på kurser och retreater i vinter och vår
Vi tackar dig allsmäktige Fader för din tjänare Per Mases som julaftonskvällen 2010 fått gå hem i frid till dig. Tack för allt det han har fått betyda för Berget, för din Kyrka och för så många människor. Genom Jesus Kristus vår Herre. Amen.
Per Mases begravning ägde rum den 10 januari kl. 14.00 i Rättviks kyrka. Under fliken nedan finns nu också fader Ulf Jonssons predikan.
Gåva till minne av Per kan sättas in på Bergets bankgiro: 574-3323.
Per Mases
Begravningsmässa i Rättviks kyrka
10 januari 2011
(Fader Ulf Jonsson, Fader Fredrik Emmanuelsson och Broder Jonas Svensson var präster, medarbetare på Berget och representanter från olika kyrkor medverkade och Hans Garmo spelade till psalmerna)
Klockringning
Ingångspsalm 252
Hälsningsord
Herre förbarma dig
Kollektbön
Läsning: Heb 1:1-6
Responsoriepsalm 23
Rom 8:38-39
Evangelium: Joh 17:24-26
Predikan
Förbön
Offertoriet ps 527
Kommunion ps 509 (cecilia)
Välsignelsen
Slutpsalm 17
Avskedstagandet (i kyrkan av prästen)
Ave Maria (Sjöngs av Hanna Brander under avskedstagandet)
P: Fader, vi anbefaller vår broder Per i dina händer. Du har lovat att alla som avsomnar i Kristus skall uppstå med honom på den yttersta dagen. Vi tackar dig för allt du har gjort för Per i detta livet, för alla bevis på din godhet och tecken på de heligas gemenskap i Kristus. Barmhärtige Gud, hör vår bön för honom och öppna för honom porten till ditt paradis. Hjälp oss som ännu lever kvar på jorden att trösta varandra med löftet om uppståndelsen till dess vi alla förenas i Kristus och så tillsammans med vår broder för evigt får leva hos dig. Genom samme Jesus Kristus, vår Herre.
- Amen.
Kistan bars ut Ps 154
Välsignelse av graven
Nedsänkningen
Fader vår
Sång:
Din trofasta kärlek aldrig mig lämnar.
Din barmhärtighet den kan aldrig ta slut.
Den är ny varje morgon, ny varje morgon.
Stor är din trofasthet min Gud, stor är din trofasthet.
Sång: In i Guds paradis
Slutbön
Avskedstagande
Dagens fortsatte med minnesstund på Berget där Pers son Samuel var värd. Dagens avslutades med en andakt i uppståndelsens tecken i S:t Davids kapell.
Här följer Fader Ulf Jonssons predikan på Pers begravning:
“Fader, jag vill att de som du har gett mig ska vara med mig där jag är, för att de ska få se min härlighet.” De orden riktade Jesus till sina lärjungar i den stund då han tog avsked från dem, kvällen då han gick sitt lidande till mötes. De orden blir i dag till tröstens ord riktade till oss som har samlats här i Rättviks kyrka för att ta avsked från Per Mases. Jesu ord handlar om det mål som vi människor är skapade för. Vi är skapade för att få delta i glädjen i Guds härlighet – vi är skapade för att få skåda Gud ansikte mot ansikte. Först där finner vår inneboende längtan sitt mål, först i Guds rike når vår mänskliga strävan sin slutgiltiga uppfyllelse. Det är detta som Jesus talar om med sina lärjungar innan han går sitt lidande till mötes. Bortom våra mänskliga begränsningar, mödor och lidanden finns ett mål som inte ligger i vår hand, men som vi kan få ta emot som en gåva från Gud. Och Jesu löfte om detta gudomliga liv gäller inte bara för lärjungarna i den övre salen i Jerusalem för två tusen år sedan. Det löftet gäller fortfarande, här och nu. En som i högsta grad var medveten om detta löfte och som levde sitt liv med blicken riktad mot detta mål var Per. Vi är många som fick uppleva hur denna längtan efter Guds rike präglade Pers liv ända in i det sista. Fastän han blev allt tydligare märkt av sin sjukdom ju längre tiden gick, så behöll han sin glädje över det kommande mötet med Kristus. Försonad med livet blickade Per framåt mot evigheten och livets fullhet. Kort innan han slöt sina ögon för sista gången förklarade han med sin svaga stämma ”Välsignelsen tar över”.
När vi står vid slutet av en människas liv kan man fråga sig vad som är meningen med vår tillvaro. Det är en mänsklig grundfråga som går igen i barnets enkla fråga: Varför är vi här på jorden? Eller, annorlunda uttryckt, vad är det som skänker mening åt vårt liv? Den kristna trons svar är att vårt liv är meningsfullt i den mån som vi lägger vårt liv i Guds händer. För Gud har skapat oss till sin avbild, och därmed har han lagt ner något av sitt eget väsen i oss. Det innebär att någonting av Gud själv, av Guds eget liv, är ämnat att ta gestalt i oss. Livet har vi inte av oss själva: det är en gåva som vi tar emot, ytterst sett från Gud, och vi är kallade att låta denna gåva formas mellan Guds skapar-händer dag för dag. Vårt svenska helgon den Hl. Birgitta har formulerat ett underbart koncist uttryck som kan vara värt att påminna sig om i detta sammanhang: “Vi förvandlas till det vi älskar.” Det vill säga; vi blir mer och mer lika dem eller det som vi är fästa vid, eftersom det sätter sin prägel på oss. Vad som ska ske med oss människor är att livet i Guds gemenskap ska få sätta sin prägel på oss, så att vi förvandlas och blir allt mer lika honom till vars avbild vi är skapade. Och när vi idag tänker tillbaka på Per och på alla ljusa minnen som vi har av hans liv, så får vi en aning om att detta är en verklighet som vi kan möta också idag. Guds kärleksfulla närvaro, som Per så ofta vände sig till i meditationens tystad, den strålade fram genom honom och ut till oss andra.
Det är varken möjligt eller meningen att i ett kort griftetal sammanfatta ett så rikt och välsignelsebringande liv som det som Per fick leva. Och var och en av oss har här sina egna minnen och sin egen tacksamhet att bära fram. Men när vi idag, tillsammans med Elsa och Samuel och hans familj och Ann, tackar Gud för Per och för allt det som han har betytt för oss, så kommer vissa associationer spontant upp i minnet. Hit hör givetvis Pers många år som präst och föreståndare på Berget. Otaliga är de människor som under årens lopp har fått hjälp och stöd av Per genom själavård, genom hans predikningar och genom hans kurser och retreater på Berget. En annan aspekt som genast gör sig påmind är hans starka engagemang för ekumenik och de kristnas enhet. Berget och kommuniteten på Berget är ett levande ekumeniskt vittnesbörd, som påminner oss om Jesu bön om att vi alla må bli ett. På Berget möts kristna av olika traditioner och delar livets och bönens gemenskap med varandra på ett ömsesidigt berikande sätt. Enhetens gåva är ju inte bara vårt mänskliga verk, men vi kan påskynda den genom ett liv i en sådan enhetens anda.
Käre Per, vi har samlats här idag i Rättviks kyrka för din begravning. Och jag är säker på att du är med oss, och att du blickar ner från din himmel med dina milda, goda och samtidigt lite spjuveraktiga och humoristiska ögon. Mitt i sorgen är hoppet om att få mötas igen ändå starkare. Blicka ner från din himmel till oss som ännu vandrar här i världen, och hjälp oss att liksom du betrakta livet ur Guds rikes synvinkel. Hjälp oss att bevara hoppet om att det finns en kärlek som övervinner allt. Och hjälp oss att lita på den kärlek som visar oss vägen till evighetens stad, där vi en gång ska få samlas inför tronen; när kärleken slutligt har utplånat alla spår av lidandets och dödens makt.
Så säger vi nu Farväl, Per. Men bara för en kort stund. För i samma andetag säger vi: På återseende. På ett helande, trösterikt och glädjefullt återseende på uppståndelsens morgon! Och så överlåter vi dig i Guds händer med orden ur Matteusevangeliets 25:e kapitel, ur liknelsen om tjänarna som för en tid fick ha vård om sin herres husfolk. Orden ur den liknelsen får idag bli riktade till dig, Per:
- ”Gå in till glädjen hos din Herre, du gode och trogne tjänare.” Amen.
Prenumerera på nyheterna vis RSS.